Familjen Conze och Kontse-stranden

Konse camping har fått sitt namn efter rådsherre och affärsman Conze som ägde många fastigheter i Pärnu, i området mellan Rigavägen, Liivagatan, Pärnufloden och Gamla kyrkogården.

Handelsman Adolf Conrad Conze (1784-1849) från stadenCellei Sachsen gifte sig år 1813 med handelsmansdotter Elisabeth Helene Harder (1799-1876) och blev Pärnus medborgare år 1825. Paret hade tre söner och fyra döttrar. Från och med år 1829 agerade Conze som konsul avHannoveri Pärnu.

Den äldste sonen Friedrich Anton (1823-1906) blev Pärnus medborgare år 1868. Samma år valdes han till rådsherre, mellan 1877 och 1889 var han polisborgmästaren i Pärnu.

År 1881 gifte han sig med Anna Walter (1836-1917) från Pärnu-Jaagupi.
Företaget Conze & Ko specialiserade sig på export av linblånor och blev rikt på det – med sitt skattebelopp låg företaget på 3:e-4:e platsen efter Pärnus två största varuhus.

Det påstås att Friedrich Conze ägde även ett linförråd vid Liivagatan och repslagarbodar som vid sekelskiftet såldes till fabriken Waldhof och byggdes om till arbetarbostäder.
Enligt historiker får man dock inte utesluta att byggnaderna tillhörde handelsman Hans Gottlieb Oelbaum (1816-1896). En lagerbyggnad på samma tomt användes senare som spannmålsförråd för Rotermanni mjölfabrik i Tallinn; spannmålet importerades sjövägen. AS Rotermanni Tehased leddes av dess delägare, balttysken Christian Ernst August Rotermann (1869-1950). Rotermann hade en stor mjölfabrik, en brödfabrik och en virkesindustri i Estland.
På senare tider fungerade linförrådet i tegel som Hans Permanns och Ants Pärnojas ugnskakelfabrik; under sovjettiden tillverkades olika keramiska produkter där. Spannmålsförrådet i virke fungerade som snickar-, möbel- och sadelmakarverkstäder, kistverkstad och kontorslokaler under den senare hälften av förra århundradet. Byggnaden förstördes i brand år 2001. Även linförrådet i tegel har rivits, den nyare tillbyggnaden är dock kvar. Flera bostäder ombyggda av repslagarbodar används än, resten står övergivna.

År 1867 började Friedrich Conze med öltillverkning i Pärnu. År 1869 byggde han ett bryggeri, en iskällare och bostäder vid korsningen av Suure-Jõegatan och Liivagatan. Men de större öltillverkarna i Pärnu tvingade honom att sluta och bryggeriet övergick först till Endrik Kull och sedan handelsman och brännvinsfabrikant Carl Norrmann som i början av förra århundradet lade ner öltillverkningen där.

Under de första åren av Republiken Estland ägdes lokalerna av A. Kulls konservfabrik som stängdes år 1924. Sedan användes lokalerna av A. Silveres ölbryggeri Livoonia i Tartu och bolaget Valga Tööstuse-Kaubanduse Aktsiaselts. De använde byggnaden som ett mellanlager i Pärnu.

Under sovjettiden fungerade lokalerna som Liiva (Livoonia) fiskfabrik i Pärnu och fabrikens klubblokaler. Fabriken var en av de största i Pärnu, år 1981 hade den 2500 anställda.

Tidigare förtöjdes till och med fartyg vid den s k Kontse-stranden och båtar tog människor över floden till Niidu-stranden. En pontonbrygga byggd av den ryska armén fungerade som gatans förlängning år 1915-1923.

Waldhof-fabriken mellan Pärnufloden och Rigavägen grundades år 1900 och var den största cellulosafabriken i Ryssland. På sina bästa dagar hade fabriken över 3000 anställda. T ex Elss Järvi (1901-1984), den världskände dirigenten Neeme Järvis mor, växte upp i Waldhofs fabrikssamhälle och har beskrivit livet i Pärnu under de första årtiondena av 1900-talet i sin bok “Lapsepõlvelood” (Barndomshistorier). Elss Järvis far arbetade på Waldhof-fabriken och familjen bodde i Conzes tidigare linförråd som hade byggts om till en arbetarbostad med 24 lägenheter.

Neeme Järvi har varit dirigent och chefsdirigent för Estlands statliga symfoniorkester samt chefsdirigent för Estlands nationalopera. År 1980 emigrerade han tillUSA med familjen. Neeme Järvi är en av vår tids mest inspelade dirigenter som har dirigerat alla välkända symfoniorkestrar i Europa,Nordamerika,Japan och Australien samt en uppskattad operadirigent på ansedda teaterhus både i Europa och Nord- och Sydamerika.